Lite som att flyga

 
Äntligen är det mitt, dykcertet! Att glida viktlös genom vattnet är verkligen helt fantastiskt trots att Öresund mest bjudit på några plattfiskar och krabbor, ett par sjöhästar och en massa brännmaneter. Jag kan inte vänta tills jag får dyka där det finns en massa färgglatt att titta på!

Everdream


Turkiet

 
 

Mitt hjärta

 

Minnen

Tänker tillbaka på mitt liv och minns. Minns de vänner som jag hade, de jag fortfarande har och de som jag förlorat på vägen. Hur lyckligt lottad jag är som fortfarande kan kalla några av dem mina vänner 25 år senare. Vi formade varandra. Vänskapen. Förtroendet. Festerna.
 
Minns familjen som den en gång var. Samlad under samma tak. Känslan av kärlek och tillhörighet som fyllde mig. Fredagskvällarna med räkmackor och chips nere i gillestugan på gården. Tryggheten. Värmen. 
 
Minns alla djur som gett mitt liv lite extra mening. Dessa underbara djur som offrar allt för den de litar på. Tillsammans med dem lärde jag mig vad ansvar innebar och insåg vad vi kan åstadkomma genom kärlek, känsla, förståelse och samspel. Katterna. Hundarna. Hästarna. 
 
Mitt liv ser så annorlunda ut idag. Inte sämre. Inte nödvändigtvis bättre. Bara annorlunda. Det som alltid gjort livet värt att leva finns fortfarande där. Omstöpt i en annan form. Men jag minns ändå med saknad. En saknad som alltid kommer att finnas där. En saknad som ibland fyller mig till bristningsgränsen.

Skottland

 
 
 
En vecka i en husbil Skottland runt. Jag har fortfarande inte fått nog av de underbara vyerna.

As simple as that, really

Igår började mitt nya liv som vegetarian. Beslutet känns till hundra procent rätt. Det är hög tid att jag börjar leva efter mina övertygelser.
 
Ungefär såhär tänker jag:
 
1. Med undantag för fisk, skaldjur och kyckling smakar kött inte gott.
2. Köttindustrin är överlag motbjudande och sättet de behandlar djuren på är definitivt inget jag vill stödja.
3. En vegetarisk kost har generellt ett mindre ekologisk avtryck än en innehållande kött. Jag påverkar alltså både miljön och klimatet i mindre utsträckning.

2013

 
Nytt år. Nya utmaningar. Detta är året då vi kommer att ta oss igenom alla svårigheter lekande lätt! Vi vet att även om det är tufft ibland så kommer vi alltid att stötta varandra och det kommer alltid att vara vi. Vi har tagit oss igenom testet och vet att vi klarar det. Vi blir starkare och starkare tillsammans ju fler prövningar vi utsätts för.
 
2013 är även året som jag och Doris startar lydnadsklass 3, jag springer en mil, gör 50 armhävningar på rad, provar på att vara vegetarian, får se pyramiderna och åker till andra sidan jorden.
 
Jag kan knappt vänta! 2013!

Början på något nytt

Från två helt olika världar med bagage som på något oförklarligt sätt förde oss samman till något så begripligt, underbart och komplett. En alldeles egen värld full med viskningar, leenden och beröring. Inga tankar på framtiden, bara där och då. Hår som ströks ur ansikte, andetag mot hud, hjärtslag i fullständig symbios. Så totalt uppslukade av en beröring som värmde ända in i hjärtat. Murar som revs. Sinnen som öppnades. Naknare och ärligare än någonsin förut.

Idag, fast en annan tid och ett annat år.

Some things are forever

Just nu mår jag faktiskt väldigt bra. Med tanke på hur mitt liv ser ut för tillfället är det lätt att luras att tro något annat, men jag lever väl invaggad i en slags trygghet och tillit för framtiden. Jag känner mig säkrare än någonsin på oss. Säkrare än någonsin på att det kommer att vara vi för alltid.

 

Talesättet att man inte vet vad man har förrän man förlorar det har verkligen fått en innebörd. Att sakna den man älskar kan av någon outgrundlig anledning göra känslorna starkare. Plötsligt blir det hundra gånger tydligare hur mycket gråare och tråkigare livet utan henne är.  Vår framtid tillsammans är ljus och jag ser fram emot att leva i den mer än något annat!


Det finaste jag har

Min arbetssituation är allt annat än positiv för tillfället. Frustration, stress och en konstant känsla av otillräcklighet fyller mina dagar. Och jag måste bli bättre på att inte ta med mig känslorna hem. Som det ser ut nu kommer jag inte undan dem dagtid men jag vägrar låta dem ta över min lediga tid, den tid jag får vara bara mig själv. Vår tid tillsammans. Ingenting får förstöra vår tid tillsammans. 

Förblindad av kärlek

Det är tydligen möjligt att bli så förälskad i någon att man är totalt oförmögen att se dennes riktiga jag. Oförmögen att genomskåda lögner, oförmögen att förstå vänners varningar, oförmögen att se mönster som upprepas. Det är tydligen möjligt att uppfyllas av någon så till den milda grad att inget annat längre betyder något.
 
Jag är orolig för min vän...

Att respektera

Att respektera någon är aldrig att ta någons ord för sanning utan att ens fundera över dess trovärdighet och innebörd. Att respektera någon är inte heller att reflexartat agera på det sätt man tror att personen som yttrat orden av någon anledning vill att man ska agera.  Att agera på detta sätt må vara tecken på lojalitet, hängivenhet, kärlek och förälskelse men det är inte att respektera personen. Att respektera någon är att visa hänsyn för alla åsikter, lyssna på båda sidor av en historia och sedan fundera över detta och ta ett beslut över hur man tänker agera. Att respektera någon är att höra dess åsikter, inse att de kanske inte är helt sanna och logiska men att samtidigt förstå att det finns en anledning till att de yttrats och att personen i fråga behöver stöd att bearbeta sina känslor och lösa sina problem. 

Det borde även vara fullt rimligt att då man visar någon respekt kunna förvänta sig att få samma respekt tillbaka. Det vill säga om man när man övervägt båda sidor av en historia inser att den andra sidan också verkar logisk, och att man därmed vill hålla dörren på glänt, kunna förvänta sig att även om beslut man tar inte är det som primärt önskas så visas man tillräcklig respekt för att inte behöva väga in rädsla för hur beslutet kommer att mottas i beslutsprocessen. Ömsesidig respekt…

Ironi

En händelse fick mig oväntat att tänka på ett e-mail jag skrev för ett par år sedan. Jag svarade på ett brev som var fyllt av oförståelse, elakheter och påhopp. Brevet var ett så patetiskt och felriktat försök att förstöra att jag inte orkade bemöda mig om att besvara det på ett mer genomtänkt sätt än att använda mer eller mindre samma ord och rikta dem tillbaka mot personen som vi alla vet ursprungligen formulerat dem (även om avsändaren var någon annan). Naturligtvis var mottagaren/mottagarna oförmögna att läsa mellan raderna och förstå vad jag försökte säga med min ironi. Precis som förväntat fick mailet den överreaktion som avsändaren ursprungligen troligtvis väntat sig från mig. Jag funderade en del över hur otroligt självupptagna och aningslösa människor kan vara men efter ett tag skrattade jag inombords och förpassade händelsen till en plats dit jag förpassat allt annat löjligt människor utsatt mig för genom åren.


Ensam

 
Två dagar sedan hon flyttade nu. Allt är lika tyst och stilla som det var för två år sedan innan hon flyttade in. Då tyckte jag att det var skönt men nu fylls jag av en ensamhet jag inte trodde var möjlig. Två dagar av två år. Alla omkring mig envisas med att påstå att två år går fort. Men jag vet bättre. Jag vet att de bara försöker trösta mig. Jag vet att två år är en lång tid. En lång tid av konstant prövning.