Step out of your comfort zone

Sex små ord. Som för alltid är våra. Hon lade händerna på mina axlar, ställde sig på tå och viskade dem i mitt öra. Sedan drog hon sig undan och jag blev av med henne i trängseln.

Mitt liv förändrades den kvällen. Till det bättre. Idag för två år och sju månader sedan.

---

Prayers for Bobby

Jag blir så besviken på människosläktet! I alla tider har vi begått vedervärdiga brott mot varandra på grund av små skitsaker som till exempel kön, hudfärg och sexuell läggning. Vi har gjort det i religionens namn, vi har gjort det i politikens namn, vi har gjort det i rättvisans namn, vi har gjort det för att vi är ynkliga, rädda och patetiska varelser och vi har gjort det för att vi saknar empati och bara fucking känner för det.

Såg en film i helgen som fick mig att tänka på hur tacksam jag är som råkat födas här och nu. Jag tänker på hur sjukt tacksam jag är över min fina familj och mina fina vänner. Jag tänker på en tid då det fanns människor som inte kunde leva fritt och visa öppet vem de var. Jag tänker på de som kom långt före mig och som fick statuera exempel för att jag ska kunna leva som jag gör idag. De som hos gemene man ansågs begå synd och därför skulle brinna i helvetet, de som av läkare förklarades mentalt sjuka och som på fullaste allvar skulle botas från denna vederstyggliga sjukdom som Gud av någon anledning straffat dem med. Jag tänker på de som levde ett helt liv i förnekelse och ständig olycka för att de inte vågade eller kunde stå för vem de var och på de som inte klarade att leva med denna olycka och inte såg någon annan utväg än att ta sina liv. Jag tänker på de som än idag lever på detta sätt.

Att jag känner och gråter för dem är sorgligt nog men vet ni vad det värsta är? Jag borde inte känna som jag gör. Jag borde inte känna mig tacksam och lyckligt lottad för att jag råkar leva i Sverige år 2012. Jag borde inte behöva känna mig tacksam för att jag får vara den jag är. Faktum är att jag inte ens borde behöva fundera över det faktum att jag är annorlunda. Det borde vara min, och alla andras, rättighet och ALDRIG ifrågasättas av någon! Inte då och inte nu!

“Homosexuality is a sin. Homosexuals are doomed to spend eternity in hell. If they wanted to change they could be healed of their evil ways. If they would turn away from temptation, they could be normal again. If only they would try harder. And try harder if it doesn’t work.

These are the things I said to my son Bobby when I found out he was gay. When he told me he was homosexual my world fell apart. I did everything I could to cure him of his sickness. Eight months ago my son jumped off a bridge and killed himself. I deeply regret my lack of knowledge about gay and lesbian people. I see that everything I was taught and told was bigotry and dehumanising slander. If I had investigated beyond what I was told. If I had just listened to my son when he poured his heart out to me I would not be standing here today with you, filled with regret.

I believe that God was pleased with Bobby’s kind and loving spirit. In God’s eyes kindness and love is what it’s all about. I didn’t know that each time I echoed eternal damnation for gay people, each time I referred to Bobby as sick and perverted and a danger to our children, his self-steam, his sense of worth, were being destroyed and finally his spirit broke beyond repair.

It was not God’s will that Bobby climbed over the side of a freeway overpass and jumped directly into the path of an eighteen wheel truck which killed him instantly. Bobby’s death was the direct result of his parents’ ignorance and fear of the word gay.

He wanted to be a writer. His hopes and dreams should not have been taken from him but they were. There are children, like Bobby, sitting in your congregations. Unknown to you they will be listening as you echo amen. And that will soon silence their prayers, their prayers to God for understanding and acceptance and for your love. But your hatred and fear and ignorance for the word gay will soon silence those prayers. So before you echo amen in your home and place of worship think. Think and remember. A child is listening.”

---

The lost world

Jag hoppade och klättrade mellan klippblocken som om jag aldrig gjort annat. Som ett nyfikt barn utforskade jag ravinen för att se vad den hade att erbjuda bakom nästa enorma sten. Sedan svalkade jag mina bara fötter i det klara, kalla vattnet som rann längs botten på ravinen. Jag satt orörlig och förundrades över hur surrealistiskt vacker vår värld är. Hur kan vi inte bry oss mer om vad som händer med den?

Toro Toro NP, Bolivia

---

Uppskattad lycka kräver olycka

Någon öppnade mina ögon i morse. Ett brev fyllt med kärlek och eftertanke var allt som krävdes. Plötsligt gick det upp för mig. Livet är inte alltid en dans på rosor, det är en berg- och dalbana, och det är otroligt naivt att förvänta sig att det ska vara perfekt hela tiden.

Livet bjuder på fantastiska upplevelser som kan värma själen hur länge som helst, förutsatt att man tilllåter det. Ett underbart ögonblick väger upp för tio mindre bra. För att veta att man är lycklig behöver man ibland vara olycklig.

---

Death road

Efter att tag byts det krampaktiga taget om handbromsarna och den extrema koncentrationen ut mot ett lugn och en enorm tilltro till den egna förmågan att manövrera cykeln. Man kan till och med kosta på sig en blick ut över den femhundra meter höga kanten och njuta av utsikten.

---

Details from a home

Jag älskar vårt nya hem.

---

Självrannsakan

Efter att ha rannsakat mig själv och funderat över situationen jag för tillfället befinner mig i kan jag konstatera två saker om mig själv:

---