22 december - första dagen i vårt nya liv
Igår var ännu en vanlig dag på kontoret framför datorn. Jag tog den vanliga vägen hem. Landsvägen i ett par kilometer, höger i rondellen, några minuter på motorvägen, sjukhusavfarten, över viadukten, vänster i nästa rondell och sedan några svängar inne vid arenan. Jag tog den vanliga promenaden med Doris. Jag tittade på träningen på konstgräsplanen. Funderade över hur livet kommer se ut utan fotboll i det. Jag stod stilla och tittade på bilarna innan jag kunde korsa vägen och funderade över hur många gånger jag har stått här förut. Jag tittade på de gulnande höstlöven och undrade när det kommer bli dags att plocka fram tjockjackan det här året. Jag låste upp dörren hemma och försökte i huvudet räkna ut hur många gånger jag tagit samma trappor de fyra våningarna upp till lägenheten.Jag har tänkt samma tankar hundratals gånger. Tänkt på hur jag står och stampar på samma ställe. I de där förbannade trapporna. Tänkt att nu måste det snart vara dags för en förändring. Tänkt att jag inte klarar tristessen åtta till fem varje dag längre. Tänkt att jag inte klarar att vänta på framtiden länge till. Men snart händer det. Äntligen. Snart är det december. Ett nytt kapitel börjar. Början på vårt fortsatta liv tillsammans. Vi är på väg härifrån.