Jag kan vara så mycket mer
Spänningen släppte, lättnaden kom över mig och tårarna svämmade över. Jag var så otroligt lycklig för hennes skull. Lyckligare än jag varit på väldigt länge.Nu är jag glad för hennes skull. Lyckan är borta. Hur jag än försöker kan jag inte få tillbaka känslan. Men jag vet att lyckan kommer att återkomma. Jag vet att det här är det bästa som kunde hända oss. Jag vet att det kommer att säkra vår framtid tillsammans. Och jag vet att det, när två år gott, ger oss möjlighet att leva det liv vi önskar. Men ändå är jag bitter, lättirriterad och känner mig sjukt övergiven.
Jag är en dålig version av mig själv just nu. En blek kopia av den jag vet att jag kan vara. Men jag kan inte ta mig ur det. Och det gör mig ännu mer irriterad...